Välkommen till Bibelsidans frågeforum

frageladaDetta är Bibelsidans interaktiva forum för bibelfrågor där du både kan ställa frågor, följdfrågor själv svara och kommentera på andras frågor och svar. Vi tror att det är genom frågorna som svaren fördjupas - och väcker nya frågor. Detta för att man under hela sin livstid skall ha en härlig brottningsmatch med bibelordet! Använd frågeformuläret nedan! Eller: läs befintliga frågor och svar ännu längre ner och kommentera på dem! Du kan också gärna sända oss idéer på vad vi borde ta upp i videoundervisningen! Bibelsidan är en sida i första hand för bibel och exegetik (bibelutläggning) och inte för apologetik (även om det visserligen blir en hel del apologetiska inslag) eller samhälssdebatt. Om du har frågor av mer apologetisk (dvs försvar av kristen tro) eller samhällsdebatterade karaktär så föreslår vi därför att du besöker någon sida som speciellt inriktar sig på det; tex Apologia, Credoakademin, Svenska Evangeliska Alliansen, Claphaminstitutet mfl. OBS! Formuläret nedan har krånglat lite. Vi tittar på en lösning. Under tiden: skicka din fråga på email till bibelsidan@gmail.com istället! Ställ din bibelfråga här: Namn E-post * Fråga *

onsdag 26 mars 2014

Gemenskapsoffer?

Fråga: I Gamla Testamentet står det ju mycket om olika offer, tex syndoffer som man offrar för att bli fri från synd, men vad är ett gemenskapsoffer? Vad har det för mening/av vilken anledning offrades det? /Sofia

Bibelsidan svarar:

I GT är man mycket medveten om att allt som slaktas också innehåller liv. Därför var slakt något som var tvunget att ske under kontrollerade former och inför Guds ansikte väl medvetet om att livet återvänder till Gud som gett det (5 Mos 12:20-26).
 
På så sätt sker all slakt som ett slags offer (dvs livet ges till Gud) och faktum är att hebreiskan inte skiljer på orden utan bara har ett ord för slakt och offer: zavach. När man slaktar skall man alltså vara medveten om att ett liv ges för att jag som människa skall få äta köttet och därmed (fortsätta) leva. Djuret offras för den som äter och djurets liv går till Gud.  

Sammalunda gäller för syndoffer: djurets liv spills istället för människans eget trots att hon genom sin synd är värd att dö. På så vis manifesterar människan genom djuroffret på ett oerhört handgripligt sätt att hon är medveten om sin synd och behovet av Herrens nåd.  

Då man offrade/slaktade för att äta köttet och inte för att bränna upp det (som man gjorde vid synd/ brännoffer) åt man en del av djuret rituellt tillsammans med Gud – dvs i direkt samband med slakten i templet/tabernaklet och tjänstgörande präst och dessa måltidsoffer är uppdelade i egna kategorier varav ”gemenskapsoffer” är den utmärkta översättning Bibel 2000 ger. På hebreiska heter de zevach shelamim. Shelem kommer av samma rot som shalom (fred) och i vissa översättningar heter det till och med ”fridsoffer” eller "fredsoffer". I 1917 års översättning heter de oftast ”tackoffer”. 

Måltiden är utöver offret en av de tydligaste samhörighetsritualerna i GT och fortfarande oerhört grundläggande för mänskligt samliv: den man vill lära känna och vara vän med äter man också tillsammans med precis som att ett fredsfördrag ofta beseglades med en fest/måltid.  

I gemenskapsoffret kopplas dessa båda saker (offret och måltiden) ihop: gemenskap med Gud i en offermåltid där Gud påminner om sin närvaro dels genom prästen och templet  - som också äter av offret - och dels genom det döda köttet i offret (som tydligt visar att livet har tagits emot av Gud). Därför är gemenskapsoffret något oerhört viktigt i den gammaltestamentliga kontexten. I offerritualen ingår också osyrade bröd och i 3Mos 7:11-21 går det att läsa mer utförligt hur gemenskapsoffret skall gå till.

Man kan lätt jämföra ritualen med den kristna nattvarden som på många sätt är en direkt återspegling av gemenskapsoffret. Nattvarden rymmer dock ytterligare motiv och kan sägas inkorporera hela offer- och befrielse-terminologin i GT. 

Hoppas det kastade lite ljus över det hela. Allt gott!
 
Elias Tranefeldt

tisdag 25 mars 2014

När profeteras om Messias första gågen?


Fråga: När är första tillfället i Bibeln Gud berättar att Messias ska komma och rädda oss?
/Tilda

Bibelsidan svarar: Som kristen skall man läsa Bibeln med ”messianska glasögon” – dvs läsa allt man läser i ljuset av Messias lidande, död uppståndelse till syndernas förlåtelse och kyrkans utbredande i Andens kraft med början i Jerusalem. Den tolkningsnyckeln är det Jesus själv som ger i Luk 24:45-49. Vi ser också där hur Jesus själv utlägger hela den hebreiska Bibeln (GT) på detta sätt. Därför kan man säga att redan i Bibelns första verser (1 Mos 1:1-5) finns profetian om Messias och räddningen genom honom, likaväl som i alla kommande verser i GT. Så låt oss titta lite närmare på det första stycket:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Vi ser hur Gud beskrivs som alltings upphovsman och skapare, hur himmel (universum) och jord, ljus, vatten och tid skapas. Därav ser vi hur Gud själv står utanför dessa storheter och inte är underställd vare sig tiden (han är evig) eller rummet: han skapar universum, han är inte en del av det. Däremot verkar han i detta rum genom sin Ande (i Bibel 2000 lite otydligt översatt med ”en gudsvind”. Något ”en” finns inte i grundtexten, däremot kan hebreiskans ruach betyda både vind och ande. Det står alltså ”guds vind/ande”. Anden är mycket bestämd och konkret: den tillhör Gud och är inte något odefinierat ”en” bland många.
Vi ser också hur Gud är både levande och tänkande då han talar (varde ljus!) och tycker (att ljuset är gott). Redan i skapelsens början tillkommer också en etisk och estetisk dimension till universum: något kan vara gott och vackert (hebr tov). Det blir en grundläggande lektion i vem Gud är så som vi ser honom när vi tittar på skapelsen.  Ur ett kristen perspektiv djupnar dock bilden eftersom vi vet att Jesus ju är Gud. Så börjar Johannes berättelse om Jesus som ett eko av 1 Mos 1:
I begynnelsen fanns Ordet (här avser Johannes Jesus/Messias/Sonen, övers anm.), och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1:1-4)
Som kristen läser man alltså skapelseberättelsens första meningar så att den treenige Guden genom sitt ord (Sonen) och sin Ande skapar och upprätthåller universum. Då det är gudsordet som frambringar liv i universum är det också detta ord som ÄR livet och eftersom ljuset lyser i mörkret på Ordets=sonens befallning så har inte mörkret makt över ljuset. Det vill säga Sonen garanterar att människorna och skapelsen kommer att leva i liv och ljus och det är sonens uppdrag att så sker. Så kan man redan ur skapelseberättelsens första verser utläsa att garanten för liv och ljus i ett annars mörkt och tomt universum är Ordet/Sonen och den vi människor kan hoppas på för vårt livs skull är denne Son.
Så säger också Jesus om sig själv: ”jag är världens ljus” (Joh 8:12) och Petrus bekänner på Andens ingivelse: ”du har det eviga livets ord” (Joh 6:68). Räddningen från mörker och död kan alltså bara ske genom honom som har liv och ljus i sin hand och denne någon återfinner vi just i 1 Mos 1:1ff: Herren och det utsagda ”varde ljus” blir alltså första gången Herren berättar för universum och oss människor (redan innan vi finns) att han genom sitt Ord är den som räddar oss.

Allt gott!

Elias Tranefeldt

fredag 7 februari 2014

Vilka är "vi"?

Fråga:
Hej Bibelsidan!
I apostlagärningarna 16:10 börjar Lukas plötsligt att skriva "Vi" istället för "De" som tidigare i texten. Vad beror det här på? Tidigare och senare är det "De" hela tiden. /Sofia


Bibelsidan svarar:
Hej Sofia! Den mest naturliga förklaringen till dessa lite mystiska "vi-passager" (Apg 16:10, 20:5; 21:1; 27:1) är att Lukas som skriver helt enkelt anslöt till dessa delar av missionsresan i egen hög person och på så vis också berättar om det i förstaperson. Se gärna noten i Bibel 2000 till detta!
Allt gott!
/Elias Tranefeldt

Var håller Kristus hus?

Fråga:
I liknelsen om herden och det förlorade fåret är Kristus herden; i liknelsen om kvinnan och det förlorade myntet är Kristus kvinnan. Men vem är han i liknelsen om den förlorade sonen?
Huvudkaraktären är ju fadern som ger sin son halva arvet och sedan förlåter honom och ställer till med stor fest. Men Jesus kan ju inte vara fadern för i Bibeln är Fadern Gud. Är inte Kristus med i liknelsen? /Tilda
 
Bibelsidan svarar:
I Jesu liknelser handlar det ofta att beskriva hur Fadern, Guds rike eller Messias är. Det gör att man inte alltid kan identifiera dem alla samtidigt i liknelserna och inga liknelser gör anspråk på att vara fullständigt uttömmande på vem eller hur Gud är.
 
Kort skulle man kunna svara att då Fadern och Sonen är ett (Joh 10:30 - de är ju båda Gud) så kan man lika gärna som att läsa in Fadern i fadern läsa in Kristus: Jesus står alltid och önskar att vi skall vända om från vårt onda och komma till honom och be om förlåtelse. Då tar han emot oss med öppna armar och gästabud. Precis som Fadern. "Vad fadern gör, det gör också sonen" säger till och med Jesus i Joh 5:19.
 
Då Bibeln beskriver Gud som treenig (själva ordet är kyrkans uppfinning för att sätta en term på Bibelns sätt att framställa Gud) är det inte så enkelt som att säga att i Bibeln är Fadern Gud: Anden är också Gud i Bibeln, liksom Sonen (Kristus).
 
Ibland väljer Jesus att fokusera på Fadern i sina liknelser och ibland på sonen och gemensamt är att han då ger olika bilder av det gudomliga: Gud.
 
Allt gott!/ Elias Tranefeldt

Finns det drakar i Bibeln?


Fråga:

I psalm 91:13 står det "över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar." Menar den som skrev psalmen att det fanns drakar eller vad menas med drakar? /Alice 

Bibelsidan svarar:

Hej Alice!

Psalmisten menar att den gudfruktige kan få Guds beskydd från det allra farligaste och mest fruktade. Inte ens ormar, lejon eller drakar kan skrämma den som har Herrens beskydd.

När det kommer till själva ordet ”drakar” är det dock intressant ur översättningssynpunkt:

Bibel 2000 översätter det hebreiska ordet tannin med ”drakar” vilket flera andra översättningar också gör. Den typ av drakar som vi i västvärlden kanske tänker på när vi hör ordet (typ Smaug i Bilbo) är dock inte något som återfinns vare sig i Bibeln eller från bildkonst från biblisk tid.

Tittar man dock lite närmare på ordet tannin kan man dock konstatera följande med säkerhet: (1) Det handlar om något slags djur står och (2) det är dessutom ett otrevligt sådant. Roten till ordet är lite omdiskuterad, men skulle kunna ha med att ”förlänga”, ”dra ut” att göra. Det har föranlett vissa att dra slutsatsen att det rör sig om något slags orm. Så tycks det också tydligt förhålla sig i 2 Mos kap 7 där Moses stav blir till en tannin som äter upp de egyptiska trollkarlarnas tannin.

Då det är stavarna som ändrar utseende ligger det väldigt nära till hands att tänka just ”orm” – något man också gjort långt tillbaka i judisk tradition. Tannin tycks tycka om och uppehålla sig på öde, karga och förödda platser (Jes 43:20,  Jer 9:11) men lika gärna i vattnet (Ps 74:13 mfl) vilket föranleder läsaren att tänka att ordet kanske är mer av ett samlingsnamn för ormliknande (utdragna/förlängda) varelser både på land och i vatten.

När Gud skapar de stora ”havsdjuren” (Bibel 2000) i Gen 1:21 är det återigen tannin det står i hebreiskan vilket underbygger tanken på samlingsnamn eftersom allt det som skapas anges som olika grupper (fyrfotadjur, fåglar, kräldjur osv). Kanske såg man på tannin (”ormdjur”) som en egen kategori i skapelsen. Det enda ställe som ställer till det för denna förklaring är Klag 4:3 där det står att tannin ger sina ungar bröstet (här översätter Bibel 2000 med ”schakal” istället, vilket de gör även på de ställen i Jesaja (tex 13:22 o 43:20) där det är möjligt att författaren inte alls avser något ormliknande) vilket ju inga kända ormar gör.

Att som Bibel 2000 översätta med ”drake” är för att få med den skrämmande och gigantiska dimensionen av tannin som ofta tycks finnas där. Tannin var inte bara småormar i händerna på egyptiska trollkarlar utan lika gärna gigantiska sjö och havsmonster (se uppräkningen av ordets förekomst nedan).

När det gäller just djur och växter, djur och väsen i Bibeln så är det vanligt att vi har för lite kunskap för att veta exakt vad författarna avsåg. Det gör också att antalet olika sätt att översätta på bli ganska stort när man försöker få ordet att passa in i sammanhanget i övrigt. Här nedan följer en lista på alla ställen där tannin förekommer i bibeltexten samt vilken översättning Bibel 2000 har valt att ge:

Gen 1:21 (orm)
Exd 7:9 (orm)
Exd 7:10 (orm)
Exd 7:12 (orm)
Deu 32:33 (orm)
Neh 2:13 (drake)
Job 7:12 (drake)
Job 30:29 (drake)
Psa 44:20 (drake)
Psa 74:13 (drake)
Psa 91:13 (drake)
Psa 148:7 (havsdjur)
Jes 13:22 (schakal)
Jes 27:1 (drake)
 Jes  34:13 (schakal)
 Jes 35:7 (schakal)
 Jes 43:20 (schakal)
 Jes 51:9 (drake)
Jer 9:11 (schakal)
 Jer 10:22 (schakal)
 Jer 14:6 (schakal)
Jer 49:33 (schakal)
Jer 51:34 (schakal)
 Jer 51:37 (schakal)
Klag 4:3 (schakal)
Hes 29:3 (krokodil)
Hes 32:2 (odjur)
Mik 1:8 (schakal)
 
PS! I Jes 30:6 står det i Bibel 2000 ”flygande drakar” som en översättning av ordet seraf som också är ett väsen man inte riktigt vet hur folk föreställde sig att det såg ut. Men att utreda det får bli en en egen fråga i sådana fall!

Allt gott!

/Elias Tranefeldt

 

 

söndag 12 januari 2014

Krönikan över Juda kungar?

Hej Bibelsidan!
I första & andra kungaboken så står det lite här och där "..har nertecknas i krönikan om Juda kungar" eller "krönikan om Israels kungar". Vad är det för slags krönikor? :) /Alice

Bibelsidan svarar:
De böcker som refereras till på dessa ställen är förlorade böcker som (ännu!) inte återfunnits och avser en typ av litteratur som tycks ha varit ganska vanligt förekommande i hovbiblioteken på gamla testamentets tid: krönikor som sammanställde och berättade om händelser vid hovet och särskilt gällande kungarnas göranden och havanden. Det finns ytterligare en sådan förlorad källa som kallas för Salomos krönika (nämns i 1Kung 11:41). Har vi tur är det någon som lyckas hitta dessa böcker eller åtminstone delar av dem vid någon utgrävning någon gång. Fortfarande är det mycket nere i jorden som ligger och väntar på dig som arkeolog!

Elias

tisdag 19 november 2013


Halloj! Jag har en liten fråga. I 2 Mos 3 (Brinnande busken) där säger Gud till Mose att ta av sig sina skor för att han är på helig mark. Jag undrar vad Gud om det menas något speciellt med det eller är det "bara" helig mark eftersom Gud är där? /Alice

Bibelsidan svarar:
Hej Alice! Svaret är "både och": marken blir helig därför att Gud uppenbarar sig, precis som du säger men det är också så att Gud har utvalt just den platsen att uppenbara sig på och därför skall Mose räkna den som helig.
 
Denna plats blir också platsen dit Mose på Guds befallning tar sitt folk att fira gudstjänst efter att de räddats ut ur Egypten och även berget där Mose tar emot lagtavlorna från Herren.
 
Exakt var denna plats (Horebs berg, Sinai berg) ligger vet man inte idag: traditionen utpekar en bergstopp i sinaihalvöns bergsmassiv, men att detta skulle vara den historiska platsen är omtvistat.
 
Det kloster (St Katharina) som ligger vid foten av berget anses traditionellt vara byggt över den en gång brinnande busken (som dessutom fortfarande finns till beskådan). I detta kloster har några av de allra äldsta nytestamentliga manuskript som finns bevarats (Codex Sinaiticus, även refererat till som א) och såväl klostret som berget är välbesökta turistmål.
 
/Elias